Fotoförlivet

Tittar ut genom fönstret...var en riktigt solig morgon, och man får en härlig känsla...en härlig höstdag en ledig torsdag,men på en 1 1 / 2 timme ....har det slagit helt om och nu är det tvärgrått och regnet faller ner,men vad gör det ...naturen och vädergudarna har sitt humör , och idag var det inte på topp *L*. 

Det ska man ju inte låta sig nedslås av..krypa upp i soffan , en bra film ,eller varför inte hugga in på en sådan härlig sak...vare det sig är roman ,novell ,dikter biografi...ett kulturbehov tror jag vi alla har ,på ett eller annat sätt. 



Det härliga delen med hösten är alla färgglada blad man kan hitta...helt otroligt vad naturen kan göra,tog mig en tur igår att ta en promenad till naturens efter en tids uppehåll,pga av jobb och tyvärr förkylning, en förkommande sjukdom såhär till hösten för många. Så viktigt att ta hand om sig med vitaminer, bra sömn och varför inte djupdyka i alla goda äpplesorter vi har... 


Ja mina vänner ,det var ju blad ja skulle belysa..och igår längs med slingan så fanns det..löv som fallit till marken...och vilka färger mönster det finns . Vad tänker man om blad då? Tja nåt som finns på träd...kanske man tänker..vad annars. Slog upp och kollade lite fakta,och det var inte lite ja fick reda på. Fanns en hel del och jag ska på ett kortfattat sätt berätta..lite.  

Försvarsblad är blad som antingen helt och hållet eller åtminstone delvis ombildats till stickande organ, sk bladtornar, och som försvarar växterna mot djurens angrepp. Dessa har så fullständigt förvandlats till försvarsorgan, att de endast med svårighet kan igenkännas som blad.

Klättringsblad är sådana blad, som förekommer hos en del växter med svag stam och hjälper dessa växter att klättra uppför och klänga sig intill fastare föremål. Klättringsbladen är oftast försedda med och tidvis helt och hållet förvandlade till trådlika, vindlande organ, så kallade klängen.

Simblad är blad hos en del vattenväxter som gör att växterna håller sig flytande i vattnet. I denna typ av blad finns ganska stora håligheter som innehåller luft, som ett slags simblåsor.

Vattenblad är trådfint delade i vatten nedsänkta blad hos vattenväxter. Trådningen syftar till att låta en större bladyta komma i beröring med vattnet.

Hos de flesta växter, åtminstone i de kallare klimaten, dör och faller örtbladen av samma år som de bildats. I Sverige är det till exempel endast ett litet antal av växterna som har fleråriga blad; till exempel barrträden. I varmare klimat är antalet växter med fleråriga blad mycket större. Hos en del av dessa kan bladen bli ganska gamla.

Lite småkul information. visar att löv inte är bara nåt på ett träd..utan fyller en funktion, jag tog mig friheten att bli lite kreativ med blad jag hittade...så detta fina collage får avsluta denna lilla betraktelse och kunskapstund.




 

Ett tydligt höst tecken,men oxå härligt sådant är svamp..med dess olika storlekar...helt enormt att uppleva att det finns så många olika sorter..fantatiskt.

Min..erfarenhet av svamp är inte så stor...personligen är ja inte så mycket för svamp...vad det beror på vet ja ej, men det ska sägas att, jag är mer än gärna öppen för att prova tilllagad svamp...bara att komma med inbjudan.*L*

Dock är det viktigt att ha en bra svampbok och verkligen...läsa och se vilken sorts svamp det är, en del ser ju inbjudande ut ..men kan vara ack så farlig om man inte tar reda på vad svampen heter. Välkänt att vit och röd flugsvamp tillhör de oätliga typen, som man ska avstå från...giftighetsgraden kan också variera vid olika arter.

Det är främst gifterna amatoxin och orellanin som ger de allvarligaste skadorna. Symtomen av dessa visar sig oftast först efter 8-24 timmar och ibland upp till 2-3 veckor efter förtäring.

Illamående och magsmärtor några timmar efter måltid, är vanligen tecken på lindrigare svampförgiftning, eller dåligt hanterad svamp. Svamp är en färskvara och angrips lätt av bakterier.

Som sagt MYCKET viktigt att ta reda på, vad för svamp som plockas...och ha med sig en utförlig svampguide. Oerhört värdefull och i bland kan vara skillnad på en skön svamptur eller en livsfarlig akut olyckshändelse.

Nog om det mina vänner , det är ju en härlig känsla upptäcka vilka fina svampar vi har





Svampar har traditionellt använts som läkemedel och även inom den moderna medicinska vetenskapen spelar svampar stor roll.Mykologi är vetenskapen om svampar.



Klimatfaktorer , mycket regn och värme är gynnsamt. Likaså det geografiska läget. Söderut är säsongen lång och i norr är den kort. Under milda vintrar kan svamp plockas året om.



Tips till de som är oerfarna svamplockare :

Skär inte av svampen. Försök att få upp hela svampen i oskadat skick. Vicka försiktigt på foten och vrid sedan. Hjälp ev. till med ett knivblad i marken. Foten är viktig för artbestämning. En renskniv är bra att ha, men inte nödvändig.

Plocka friska väl utvecklade svampar. Gamla är ofta angripna, ibland giftiga, låt dem stå kvar . Unga små svampar är ofta svåra att artbestämma.

Börja med kantareller, soppar och kremlor. De förekommer rikligt, är oftast utmärkta matsvampar och sällan giftiga.



Man känner idag till omkring 10000 arter av svampar



Röd flugsvamp är en mycket vanlig  svamp med normalt utseende, röd med vita prickar. Liksom många flugsvampar är den röda flugsvampen giftig och skall därför inte användas som matsvamp.

Enligt en historia  använde vikingar röd flugsvamp för att framkalla tillräckligt mycket vrede för att kunna gå bärsärkagång...snacka om snedtändning : )  Nu finns det inte nåt som styrker den sägnen...så man tror det var en myt. Lite annorlunda fakta om flugsvampen , alltid spännande ta till sig saker man inte visste

Har sommaren blivit den sommar man väntat sig?...Ja tycker nog det..vilket underbara dagar man haft i sommar, att kunna få ta det lugnt, njuta av värmen och låta själen få sitt, Har haft ett ledord som har varit "bara vara" som jag sett till att leva utifrån,man ser ju hur mycket ljuset och värmen betyder för oss människor...folk samlas snackar pratar skrattar ,avslappnat.

En del flyr stan och åker ut på landet, njuter av lantluften och naturen..Andra stannar äter lite gott på innergården el serveringen, tar en drink, en cider en öl..som smakar extra gott i sommarvärmen.

I bland önskar man att det kunde vara sommar året om, men det kanske skulle sluta med att man tröttnar lite, om det är möjligt. Skulle ju vara liiite tråkigt om vi inte hade olika årstider, det är nog trots allt skönt med lite variation.

Det är klart att man fyller på alla depåer med sommarljus, så man kan stå emot höstens kalla årstid..Nu är inte hösten tråkig som jag tyckte lite förrut då var det förknippat med dåligt väder kallare temperatur, blåst och rusk, det var hösten i ett nötskal då och man hade väl inte rätt attityd om hösten att gilla läget.

Vissa dagar är det "skit väder", men då gäller att göra nåt kul...lyssna på musik,spela tv spel om man vill det, eller läsa en bra bok...slå sig ner i soffan och se en riktigt bra film..

Eller ta chansen att rensa röja det man sparat undan som bara ligger och skräpar, det gäller se MÖJLIGHETER, att göra en grå trist dag till en BRA dag, kunna njuta sen...det är ingen dum känsla.

Vad det gäller hösten nu så ser ja det med ett helt annat perspektiv, löven som skiftar i alla färger, nästan gör mer träden mer färglada, soliga höstmornar, frosten ligger på taken. Hösten är inte så dum trots allt. eller hur *L*?

　

Hösten har sin charm trots allt...och man njuter dessa dagar, visst lite kyligare men ändå härliga dagar att ta vara på..Det enda som ja tycker är lite tråkigt med hösten är att det blir mörkare tidigare på kvällarna, och att alla löven faller...träden blir alldes nakna.

Vad ska man säga " kampen mellan ljusa och det mörka ", låter som en gammal filmklyscha denna mening.*L*... Jag tror man får se som så, att båda årstiderna har sina för resp.nackdelar, det är ganska intressant att man tycker att sommaren är sååå varm och sen när hösten kommer, då är det för kallt blåsigt regnigt...man får väl ha en sorts balans..men det är svårt, *L*

Sista dagen av vandring...lite vedmodigt?...ja lite grann...men vi hade gjort nåt som var en sak att vara stolt över...vi hade gått 5,1 mil...på fyra dagar...säg den som slår det *L*...vi hade väl hunnit ca 30-40 minuter av vår vandring och med den höjden vi var på, så var chansen att se renar ,STOR...visst var det så..

Jag har aldrig sett så mycket renar...säkert ett 40 tal...som närmast var vi 20 -30 meter...från dem...men vilken grej...man stannar bara upp och njuter ...självklart vill man ju komma nämre och kunna fota dem,men detta är deras marker, och man får visa hänsyn helt enkelt.



Detta var vandringen tillbaka till storulvån...mestadels nedåt...och det hade vi inget emot...denna är en av de första  bilder jag blev stolt över...tittar man övre delen av bilden, ser man ljusstrålar och det är alltså solen som lyser genom molnen....rätt fin bild..om ja få säga så.

Sista delen av vandringen...och liksom de tidigare vandringarna under denna fantatiska vecka,så fick man tid under vandringens gång ..för tankar och funderingar...

Fick tid att tänka på en del saker...och denna resa gav mig en insikt...så jobbigt fysiskt krävande som detta var att vandra ...likväl så var det helt underbart...så gav vi aldrig upp trots onda kroppar och tröttheten som gjorde sig påmind...det fanns liksom inte .Det infann sig en kick att YEEEES vi klarade av dagens etapp. Ja bestämde mig helt enkelt att njuta av livet på ett annat sätt...man njuter ju självklart av livet .

Men förändra lite grann i mina  värderingar tankar funderingar ...har väl  gjort till den ja är idag, fokusera på det som är roligt och viktigt,inte lägga energi på det man inte kan göra nåt åt.. "att gilla läget" helt enkelt ...så fjällresan var på flera plan en RESA för sinne intryck tankar funderingar...och en balsam för själen.Tänk att det kan göra så mycket.





Apropå renar , det finns en tam ren vid storulvåns fjällanläggning som heter LEIF...tam och strosar runt...bryr sig liksom inte om folk ..går och strosar ,när han inte känner för det ...strosar han lugnt till sitt kära fjäll,kanske dyker han upp igen nästa dag, vår vän LEIF.

Den sista 2 kilometerna till storulvån gick vi på vilja, det var onda kroppar och fötter som kändes...men VI hade klarat av denna jämtlandstriangel, som innebär storulvån-sylarna-blåhammaren och sen tillbaka till storulvån. 5,1 mil hade vi gått.

Om ni vill ha mer information om vad jämtlandstriangeln är ? så är det bästa att  googla(sökfunktionen) dvs www.google.se  och sen jämtlandstriangeln.



Sena eftermiddagen kom detta tåg som skulle ta oss hemåt...ca 11 timmar lång resa,men ett natttåg..så den känslan att sova på tåget är en speciell känsla,inte som hemma precis...men säng är en säng och vi sov riktigt bra ändå...man somnade till ljudet av tåget som far fram över spåret.

En härlig resa som ja önskar alla får uppleva nån gång i livet, nu har ja minnen i form av foton och visst känns  det som igår, bilder förmedlar och gör det hela roligare minnas tillbaka lite.

Mina vänner ......detta om fjällen  och med min debut som fotograf *L*..nu vet ni hur det gick till....jag hoppas min lilla story om fjällen gav er lite inspiration att nån gång i livet göra en sådan resa...för det är en upplevelse ut över det vanliga.

Nu för tiden så använder ja en annan kamera och det är en OLYMPUS FE-210 7.1 megapixel,och det är först nu som ja verkligen lärt känna min kamera och det är så underbart ,och att det finns så många funktioner som kan göra en bild så bra..det är en trevlig känsla.

Efter en mellandag så började en underbar morgon och med nya krafter samt en maffig frukost i kroppen, var vi redo för den långa vandringen som skulle avverkas.... ja smög ner till bäcken fyllde..vattenflaskan med friskt kallt vatten..och med denna härliga morgonbild i huvudet.,så gick ja med lätta steg för att ansluta till de andra.,, sällskapet


 


Denna dagsvandring var 1,9 mil....lång...den tuffaste leden att gå...för det var en sakta höjdstigning säkert runt 7- 8 kilometer...allt eftersom timmarna gick undrade man,hmm borde väl vara framme snart och det var mycket upp och ner i vandringslederna...och det blev lite grann en synvilla ,ja men nu ser ja, där är ju fjällstationen...ehh nehe..bara en inbillning.

Till slut så såg vi vårt mål,och runt 800 meter innan vi var framme så var det en väderomslag som inte var av dess like...det börja mullra ...och det började droppa...för att sen komma värsta hagelskuren som gick vågrätt istället för lodrätt som det...helt osannolikt.



Denna kväll på fjällstationen som ligger 1086 meter över havet,..och om man går till baksidan av byggnaden, kan man se storlien ,lite grann bortanför...fin utsikt är det från blåhammaren ,med tanke på att fjällstationen ligger 1086 m över havet... tyvärr glömde ja ta ett kort...på det,men men.

Efter att ha inkvarterat  och bytt om och duschat , innehöll kvällen en tre rätters middag...och jag behöver inte säga att det smakade extra gott...och med en mätt och belåten mage...så var det ganska skönt att krypa till kojs...och återigen smög den där känsla av tillfredställelse att nå målet igen,fantatiskt. Låg där i sängen och läste lite om kamerans funktioner ..och ville verkligen veta allt om närbilder,bilder vid mörker osv osv...kände faktiskt då att detta med foto är nåt jag verkligen vill pyssla med,att förmedla bilder, hur man utrycker, får bilden att tala för sig själv.

Läste en fakta ruta  om följande :

" Vandringen Blåhammaren - Storulvån går längs historisk mark. Det var här den karolinska armén förlorade över 3000 man i en snöstorm på fjället i januari 1719.

Hösten 1718 anföll Karl XII Norge och i november samma år sköts kungen vid Fredrikstens fästning i Halden. Den svenska armén fick då order att dra sig tillbaka till Sverige.

Generallöjtnant Carl Gustaf Armfelt hade lett en armé, som skulle anfalla Trondheim. Den skulle gå tillbaka från Tydal i Norge till Handöl i Sverige över kalfjället. På nyåret satte en kraftig storm in och över 3000 soldater frös ihjäl på fjället. Armén hade bestått av 5800 man i Tydal.

Årligen arrangeras en marsch i den karolinska arméns spår i slutet av juni. "

Vem kunde tro det att det var historisk mark man gick på *L*..ganska häftigt även om inte saken i sig är rolig med alla soldaterna som stupade...men ändå.

En kompis till mig har en riktig sötnos till katt ,sorten Ragdoll, som heter ANI,och nåt sötare har jag aldrig varit sett, han fick henne när hon var endast 9 veckor...och första dagarna var hon osäker och gömde sig lite..och det är inte helt lätt att komma till nytt hem endast 9 veckor gammal. Första gången ja fick se henne var hon så liten,men ändå..så full av liv.

Tog ca 15 minuter...från att ja satte mig i soffan...så kom hon gående sakta och liiiite avvaktande och full av nyfikenhet...tittade på mig och jamade lite...luktade lite och sen slickade mig på handen...som lite grann uttrycker.."jag tycker om dej"...och hon är nu 10 månader och såå underbar...hon har en busig sida och leker gärna med tygmus och små bollar,

Ganska kelig tjej,är lite lurig..hon gillar busa som sagt..och tar gärna med tassarna runt armen eller foten och småbiter..för att sen visa att hon är bara gosig...och tittar på en, då kan man inte annat än bara le..

  

För att bli en fin flicka måste ja ju äta oxå



Jag är liten , men riktigt stark. Nu blev detta foto taget precis i kuddkamps ögonblicket, men ack så gulligt.



Ja..det tar på krafterna och surfa på nätet, och kolla häftiga kattsaker...jag tror ja vilar lite.

Vid ett av de härliga sommardagarna med svalkande bad , bara höra vattnet som kluckar, rinner igenom..håll med om att det är enormt......helt fantatiskt,naturens musik. Lade märke till små snäckor som låg på klipporna...och fick för mig att fota en del av dem,men denna gjorde mig nyfiken...och gissa om ja blev glad när jag fick se hur mycket liv det var i denna snäcka...låter det konstigt? Låt mig visa...



Helt enormt att se hur den visar vad den tycker om mig som kommer och stör ,säkert en nyfikenhet vad var jag för en.Klart jag är försiktig och visar hänsyn...och då kanske den visar sig från bästa sida *L*,kan man kanske säga.




Vad ska man säga ,bara tacka och ta emot...och med en glad känsla att få till det härliga ögonblicket,lade ja den tillbaka...där den hörde hemma, kunde ju inte låta bli att undgå..detta härliga collage ...av lava...som prydde och gjorde klipporna lite finare..iallafall en del av det.