I skogens tecken
Har ju under min tid som fotograf,fått uppleva mycket spännande ögonblick som gjort mig skakis, en del av det har jag dokumenterat för er, det är ju det som är det roliga att få dela med mig till er som följer mina öden och äventyr i denna blogg. För en tid sedan var en god vän till mig med och gick runt och tittade vid naturens hus, och det gav ju mersmak och ja visade lite av det jag fotograferat, runtom naturens hus..vid rynningeviken...han tyckte det var fint och ville gärna komma tillbaka och se och uppleva,mer av det.När vi gick mot rynningeviken...så flög en dagslända framför oss, och en sån vill man ju gärna fotografera...nån gång.*L*
Ett tag sedan gick ja samma väg själv skulle fota himlen som speglade sig i vattnet,och fick se nåt som gjorde mig skakis, vadå kanske ni undrar?
Jo TVÅ dagsländor som fattat tycke för varann,där stod jag och funderade på hur sjutton ska ja bära mig åt att kunna komma närmare dem,utan att störa...rörde mig mkt försiktigt...och tog ett par bilder som ja är mäkta stolt över.Lite närmare så kan man se...hur den ena sländan håller den andra kring nacktrakten,lite annorlunda och fascinerande.
Med denna upplevelse så var min lycka total...att bara vara helt still, kunna få en bild så nära som möjligt.Det var en riktig höjdarupplevelse.Att ja sen höll på trampa på en orm...vilket gjorde att ja flög 3 meter ,nu var det iofs en snok...men ingen liten snok...visst inget att vara rädd för...men ja gillar INTE ormar...när den låg still och skulle in mot snårterräng tänkte ja att ja skulle kunna få till en bild...men nja...med riktiga bestar till mygg som bet mig här och var drog jag ganska fort därifrån. Hittade en fin svamp och den hade fint mönster ...skulle sätta mig på huk,och vad dyker upp om inte en liten groda...den såg jag inte ens och den hoppade i väg...och med vetskapen, av reaktionen flög två meter *haha*,så kände ja att denna dag får vara bra ur fotosynpunkt.
Den här bilden är verkligen grym Jerka:)
Du är jätte duktig!
Min msn är, [email protected]
Ha det så bra, Lovisa